0 - 11

Alla kanske inte vet det men jag har spelat hockey med Alingsås i nästan hela mitt liv. Otaliga är det gånger som jag åkt till Grästorp för att spela match. På bussen till matchen började vadslagningen, hur många EPA-traktorer står parkerade utanför arenan? På den gamla goa tiden kunde man räkna till minst 10 stycken. Vi skrattade gott åt ”bönderna” och gjorde oss lustiga över deras vrålåk.

Oftast satte vi skrattet i halsen när matchen var slut. Det var alltid tuffa och jämna matcher, alltid massa publik och ett jädra drag kring matcherna. Nästan alltid slutade det på samma sätt. 54min i en buss genom åkerlandskap med en förlust i bagaget.

Trots dessa traumatiska upplevelser så blir jag glad när jag kommer till Lunnevi för att spela hockey. Det är en välskött förening som med små medel har skapat en bra miljö för sin verksamhet. Alltid trevligt bemötande och fina omklädningsrum.

Igår (Söndag) var det dags för team B-ungdom att resa till Grästorp för den andra matchen i seriespelet.

Vi mönstrade på tre fulla femmor vilket är optimalt för att spela det typ av spel som vi förespråkar. Hög energi och mycket vilja. I försvar ska vi åka mycket skridskor och stressa våra motståndare. Med hög press krympa deras ytor och tid. Vi ska tvinga motståndaren att ta dåliga beslut.

Matchen började i ett högt tempo precis som vi ville. Vi hade lite problem när vi ägde puck till en början. Vi ville lite för mycket, spelet blev lite slarvigt och det tog nästan till andra perioden innan vi började hitta spelet. När vi väl gjorde det så var det inget snack om vilket som var det bättre laget.

När vi känner att vi är bättre så slår vi av lite på takten och börjar tappa vårt spel, håller i pucken lite för länge, jobbar inte hem lika snabbt och tar längre byten. Detta är helt naturligt när matchbilden är som den var.

Bra jobbat samtliga. Nu är det Fotskäl hemma nästa Söndag.

Slutresultat 0-11

Matchens lirare: Rasmus Nääs, som outtröttligt jobbar från början till

slut, fick även göra sitt första mål på helplan.

På vägen hem genom åkerlandskapet blev jag lite ledsen och besviken. En känsla infann sig, saker och ting är inte längre som det alltid varit. Tiden går! Vi vann med 11-0, men jag såg bara en EPA på parkeringen utanför.